En kort resa in i spanskan

swedenDenna veckan har jag varit ledig från jobbet. Planen var att jag skulle åka utomlands, men efter en titt på min privatekonomi var det ett klart tecken på att det var ingen idé. Så jag bestämde mig för att bara ta lite tid för mig själv och öva lite self-care. Efter tre dagar så började jag bli helt galen. Jag hade sovit över tolv timmar varje dag och knappt lämnat huset… så jag bestämde mig att det var tid för en annan strategi

Skärmavbild 2019-05-01 kl. 11.33.09Jag bestämde mig för att lära mig ett nytt språk. Ett språk som jag aldrig hade pluggat förut, och som inte skulle betyda något för karriären eller något som helst. Bara något som jag kunde ta det lugnt med och inte stressa. Jag har också spenderat mycket tid med Netflix och kollat två säsonger av «One Day At A Time» (som handlar om en kubansk-amerikansk familj) och Skärmavbild 2019-05-01 kl. 11.38.30lite «The Kirlian Frequency» (vilket kommer från Argentina i början, fast bara den dubbade versionen finns tillgänglig på Netflix, vilket är båda irriterande och oförklarlig)… därför verkade spanska som det självklara valet. Planen var att studera spanska i två dagar (inte särskilt intensivt) och sen se hur jag kände mig.

Jag har väldigt begränsad erfarenhet när det gäller de romanska språken (det vill säga de språken som tillhör den indoeuropeiska språkfamiljen som utvecklades ur latin). Jag pluggade franska och latin i skolan (utan nån stor entusiasm för ämnen, fast jag fick mycket mer ur mina latin-lektioner än dem på franska) och jag hade pluggat italienska i en relativt kort tid under våren. Till och med rumänska hade jag provat nån gång… men spanska har jag aldrig haft nån särskilt intresse för.

IMG_1634Det stora mysteriet med spanskan är att jag har aldrig riktigt förstått hur den blev som den är. Alltså… med italienska, kan man klart se hur den blev till från latin. Till och med franska, för att den ligger ganska långt bort från latins ursprung, kan man förstå att språk utvecklas och muterar nästan helt av sig själv. Men spanska… det visste jag absolut ingenting om. När man jämför orden för ‘att tala’ – *paraulāre på vulgärlatin, parler på franska, parlare på italienska och sen hablar på spanska. För att jag är nästan lika peppad över etymologi som jag är för att lära olika språk, så var jag nästan tvungen att utforska ordets rötter och få reda på precis var det kom ifrån. Efter några minuter på Google visade det sig att det spanska ordet kom från ett helt annat ord från medeltidslatin, *fābulō, som också betyder ‘att tala’. Med tid blev det till fablar på fornspanska och sen efter några hundra år, utvecklades det till den spanskan vi känner till och älskar i dag. Det finns säkert hundratals fler exempel på det här, och jag är nästan mer intresserad av att hitta dem än att kunna kommunicera med folk på spanska (och är det inte lite sjukt?).

Det var också första gången jag insåg att latin inte bara var latin… att det finns många olika sorts och variationer – inte konstigt när man tänker på hur länge latin talades; inte bara under romerska kejsarriket men av akademiker och de få utbildade människor över hela Europa fram tills 1600-talet, och det används fortsatt inom vetenskapliga och religiösa områden i dag. Det går rykten om att man kan även välja latin som ditt föredragna språk på bankomaterna i Vatikanstaten. Totalt poänglöst men ändå ganska coolt? Alltså, jag vet att det här inlägget ska inte ens handla om latin, men det fick mig till att inse att det faktiskt inte var så lätt att säga att latin utvecklades till franska, spanska, italienska, portugisiska och rumänska, och det är så att språkutveckling är faktiskt mycket mer komplicerat än jag hade trott. Det låter kanske dumt att säga, men kom snälla ihåg att jag har ingen lingvistisk bakgrund – jag har haft ingen formell utbildning i lingvistik, och jag måste i princip lära mig allt från grunden uppöver. Därför måste jag också reservera mig för eventuella fel – om du läser detta och tänker, ‘Nej lilla vän, där har du missförstått!’ så får du mer än gärna lämna en kommentar.

Det känns ändå som om jag har lyckats att lära mig ganska mycket på bara två dagar. Inte bara om spanska, men om lingvistik och språkutveckling, och om de romanska språken generellt. Ska jag fortsätta på min resa? Det vet jag inte. Vi får se vad framtiden har att bjuda på. Men om jag kan lära så mycket från ett språk som aldrig har intresserat mig, tänk hur mycket jag kunde lära mig från ett språk som jag faktiskt tycker väldigt mycket om? Och om jag ska vara helt ärligt, så har spanskan funnit ett litet ställe i mitt hjärta bara för sig.

Har du också några tankar om det här ämnet? Du är mer än välkommen att lämna en kommentar, eller komma i kontakt på Twitter. Som alltid vill jag tacka för att du läste, vi ses nästa månad. Eller kanske tidigare än så…

– J.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s