Den språkliga skatan

Många undrar varför jag valde att döpa min blogg till just ‘Den Språkliga Skatan’. Det finns faktiskt en god förklaring till det, och nu när jag har skrivit här i ett helt år, så tror jag att det kanske är dags att berätta den för er.

Skator tillhör samma familj som kråkor och korpar, som är kända nästan världen över för sin förkärlek till glittriga saker. Att de bara vill samla ihop allt de ser. Sån är jag med språk! Det tar faktiskt nästan ingenting för att få mig till att vilja lära mig ännu ett nytt språk – jag kommer ihåg att jag satt på bussen en gång och mannen som satt framför mig nämnde att han skulle åka till Vilnius med jobbet. Det var en halvtimmes bussresa, och innan den var färdig hade jag läst hela Wikipedia artikeln om litauiska och beställt en lärobok från Amazon. Det är fan farligt för bankkontot om inget annat. ‘Hej! Visste du att i Slovenien, böjer man verb för singularis, pluralis och dualis?’ ‘Nej, det visste jag faktiskt inte, nu måste jag lära mig slovenska!’ Så lätt kan det vara. Det blev ännu farligare när mina chefer på jobbet fick reda på det här, för det finns massa språk som vi måste jobba med som är lite svårare att anställa talare för. Då kan de bara ge mig ett fakta om språket och hoppas att det smittar. I flesta fall, så funkar det.

Men min lingvistiska kleptomani är inte den enda anledningen till varför jag valde just en skata. Som ni säkert redan vet, så bor jag i en stad i nordöstra England som heter Newcastle upon Tyne. Jag bor lite söderut och jobbar norrut, så jag är i själva stan nästan varje dag (det vill säga, varje vardag). Jag har alltid haft det lite svårt att acceptera att det faktiskt är mitt hem – jag har alltid känt mig mycket mer hemma när jag är i de skandinaviska länderna. Men jag har rest runt lite i år, och kombinationen av det och mysiga kväller i stan med goda vänner har fått mig till att känna lite av den hemmakänslan jag alltid bör ha haft. Men vad har det med skator att göra? Vårt fotbollslag, Newcastle United, är kända som ‘the magpies’ över hela regionen på grund av deras svarta och vita tröjor, så jag tyckte att det passade.

Så ja, jag är en skata hela vägen genom. Och jag är helt okej med det. Jag hoppas att det förklarar saken för er, men ni får gärna ställa frågor i kommentarerna om ni vill. Nu måste jag tillbaka till mina språkböcker, denna veckan är det finska, franska och slovakiska… vi får se vad det blir nästa vecka. Tack för att ni läste, vi hörs nästa månad.

– J.